Jag känner sorgen inombords! Det känns som att jag har förlorat en tävling!
Igår kom Emma och Sara aldrig hem, hur mycket jag än tjatade och tjatade! De var hos kompisar, och jag misstänkte starkt att Emma var hos Hampus. Sara kom hem efter ett tag, men Emma kom inte hem. Efter ett tag kom även Emma hem, och då var hon mycket arg och upprörd! Min första tanke var såklart att Hampus hade drogat henne eller kanske något liknande, men det visade sig att hon inte varit hos honom utan hos en tjej i hennes klass som heter Sofie.
Sofie hade berättat för Emma om det hemliga överrasknings kalaset!!
När jag äntligen tillslut äntligen förstod att det var vad hon syftade på, så undrade jag varför hon var så arg så skrek hon att hon INTE VILLE HA NÅGON JÄVLA KALAS, HON FYLLER JU FÖR I HELVETE SEXTON ÅR!!
Då gick det upp för mig att Emma hatade idén om kalaset. Hon skrek på mig i flera minuter att sådär kan du ju för i helvete inte göra, jag vill inte ha något kalas med alla i klassen och Är du dum i huvudet?? och Du tror att jag och Sara är 5 år och vill ha kalas och gå på livrustkammaren och ha happy meal på McDonalds!!
Det hela sprack när jag hörde det om livrustkammaren. Det är ju vår familjetradition. Vadå? sa jag Det tycker ni väl om? Jag som hade tänkt att du och jag Sara ska gå till Spårvagnsmuséet på lördag!
Sofie hade berättat för Emma om det hemliga överrasknings kalaset!!
När jag äntligen tillslut äntligen förstod att det var vad hon syftade på, så undrade jag varför hon var så arg så skrek hon att hon INTE VILLE HA NÅGON JÄVLA KALAS, HON FYLLER JU FÖR I HELVETE SEXTON ÅR!!
Då gick det upp för mig att Emma hatade idén om kalaset. Hon skrek på mig i flera minuter att sådär kan du ju för i helvete inte göra, jag vill inte ha något kalas med alla i klassen och Är du dum i huvudet?? och Du tror att jag och Sara är 5 år och vill ha kalas och gå på livrustkammaren och ha happy meal på McDonalds!!
Det hela sprack när jag hörde det om livrustkammaren. Det är ju vår familjetradition. Vadå? sa jag Det tycker ni väl om? Jag som hade tänkt att du och jag Sara ska gå till Spårvagnsmuséet på lördag!
Men det var tydligen inte heller någon bra idé för hon började också skrika. De sa att jag vägrade acceptera att hade växt upp, att de inte vill umgås med oss hela tiden.
Jag blev så arg och besviken! Jag som anstränger mig till hundra procent för dem, jobbar, lagar mat, fixar utflykter och kalas, och vad får jag tillbaka?? Att jag inte duger! Jag kan inte se vad mer jag ska göra!
Min första idé i min ilska var ju såklart att ta sönder alla Emmas presenter. Jag tänkte slå sönder ipodden mot sten hellen, knyta fast jojon i ett träd och sen hänga mig med hela min tyngd i den tills bandet gick av. Jag tänkte klippa söder 1peecen med en sax, slå söner skivan jag köpte i 10 000 bitar och krossa fia spelat med en av Åkes hammare. Det var bara några av de onda tankar som jagade igenom mitt huvud.
Som tur är (som jag tycker i denna stund alltså) hade Åke alla presenterna och han förbjöd mig att göra något av detta hur mycket jag än gormade och stod i!! Han ringde Karen (underbara Åke ringde underbara Karen) och ordnade så jag kunde ge mig av dit och prata, han vet hur väl Karen förstår mig. Jag tog en springtur dit, nja inte hela vägen, jag åkte ju lite kommunalt också, men jag sprang bitar och fick utlopp för mina vidunderligt stora aggritioner.
Karen och jag pratade, konstaterade hur underligt ungdomar kan bete sig och försökte lista ut vad som hade gått snett. Karen trodde (och hon är en mycket bättre partajordnare än jag) att jag kanske borde låtit Emma varit mer delaktig och välja själv, och att det kanske vorit bättre om jag hade något tema på kalaset, t.ex. frukttema.
Jag blev så arg och besviken! Jag som anstränger mig till hundra procent för dem, jobbar, lagar mat, fixar utflykter och kalas, och vad får jag tillbaka?? Att jag inte duger! Jag kan inte se vad mer jag ska göra!
Min första idé i min ilska var ju såklart att ta sönder alla Emmas presenter. Jag tänkte slå sönder ipodden mot sten hellen, knyta fast jojon i ett träd och sen hänga mig med hela min tyngd i den tills bandet gick av. Jag tänkte klippa söder 1peecen med en sax, slå söner skivan jag köpte i 10 000 bitar och krossa fia spelat med en av Åkes hammare. Det var bara några av de onda tankar som jagade igenom mitt huvud.
Som tur är (som jag tycker i denna stund alltså) hade Åke alla presenterna och han förbjöd mig att göra något av detta hur mycket jag än gormade och stod i!! Han ringde Karen (underbara Åke ringde underbara Karen) och ordnade så jag kunde ge mig av dit och prata, han vet hur väl Karen förstår mig. Jag tog en springtur dit, nja inte hela vägen, jag åkte ju lite kommunalt också, men jag sprang bitar och fick utlopp för mina vidunderligt stora aggritioner.
Karen och jag pratade, konstaterade hur underligt ungdomar kan bete sig och försökte lista ut vad som hade gått snett. Karen trodde (och hon är en mycket bättre partajordnare än jag) att jag kanske borde låtit Emma varit mer delaktig och välja själv, och att det kanske vorit bättre om jag hade något tema på kalaset, t.ex. frukttema.
Jag sov där, och under tiden ordnade min älskade, älskade, älskade, älskade Åke upp allting! Han är så abnormt smart och bra! De ringde runt och avbokade kalaset och kom överens om att Emma ska få bestämma själv. Jag vet inte hur hennes planer lider. Men de bestämde att hon i alla fall ska komma hem och fira med oss en stund innan hon beger sig ut med sina kompanjoner.
Men jag är fortfarande så otroligt ledsen. Arg. Förbannad. Ledsen. Arg. Sviken. Besviken. Mitt hjärta går sönder inuti mig. Bit för bit och faller ner mot det hårda stengolvet under mina kalla, bara fötter.
Jag stannade hemma hos Karen under dagen, men vid tio snåret gick jag hem till Grer Klubbne och sen begav vi oss senare till Livrustkammaren bara vi två. Det var så skönt att få prata av sig med honom också, han har så bra råd, lyssnar alltid. Han har lärt mig det mesta jag vet om livet.
Jag befinner mig fortfarande hemma hos Karen Magnusson. Jag ska sov här i natt tills imorgon. sen i eftermiddag imorgon ska jag gå hem och fira Emma. Jag planerar att skriva ett kort till henne, ödet får avgöra. Nu ska jag gå och fundera över det tillsammans med Karen och sen ska jag ringa Åke. Jag känner mig som en så usel mamma!
Mvh Lotten Eriksson
Men jag är fortfarande så otroligt ledsen. Arg. Förbannad. Ledsen. Arg. Sviken. Besviken. Mitt hjärta går sönder inuti mig. Bit för bit och faller ner mot det hårda stengolvet under mina kalla, bara fötter.
Jag stannade hemma hos Karen under dagen, men vid tio snåret gick jag hem till Grer Klubbne och sen begav vi oss senare till Livrustkammaren bara vi två. Det var så skönt att få prata av sig med honom också, han har så bra råd, lyssnar alltid. Han har lärt mig det mesta jag vet om livet.
Jag befinner mig fortfarande hemma hos Karen Magnusson. Jag ska sov här i natt tills imorgon. sen i eftermiddag imorgon ska jag gå hem och fira Emma. Jag planerar att skriva ett kort till henne, ödet får avgöra. Nu ska jag gå och fundera över det tillsammans med Karen och sen ska jag ringa Åke. Jag känner mig som en så usel mamma!
Mvh Lotten Eriksson
Kommentarer
Trackback
