Bilder!


Mannen på bilden är Lionardo Del Kapro. Han har varit med i en film, om ett skepp som går under.
I alla fall tycker jag att han är ganska snygg! Han ser ut som Åke när jag träffade honom.
Så här vackert är det i Västindien! Jag längtar så himlamycket!
En karta.
Det här är en färja, vi ska åka med en sån här båt när vi ska på kryssning.
Ungifär cirka såhär ser min baddräkt ut som jag köpte.
En snygg man vars namn är Luther.

Baddräktsinköp

Hejsan! Jag vill börja med att be så hemskt mycket om ursäkt för mitt dåliga bloggande. Hela natten låg jag och tänkte på hur taskig jag varit mot er läsare! Nu i fortsättningen kommer jag förhoppningsvis blogga iallafall tre gånger i veckan.
Idag var jag och min bästa vän Karen Magnusson och gjorde ett fint inköp av badkläder. Ha, ha, tänker ni säkert nu, det är vinter och man kan inte bada i det här vädret! Fast vi ska faktiskt till Västindien tillsammans i påsk och där är det badväder!
Idag tänkte jag ringa mina föräldrar som bor (om dem inte är döda) i USA. Som stöttande vän ska Karen sitta brevid mig och hålla min hand. Ifall jag får upp kontakten ska jag såklart hälsa på så fort som möjligt. Kanske i sommar. Men det är endast jag som ska åka och min bror och möjligen Karen och kanske en annan Facebook vän, kanske min man Åke och sen vet jag inte om Magnus fru ska följa med och sen har jag tänkt på om kanske mina kollegor ska följa med eller om Magnus äldsta dotter ska följa med med sin bebis och sen kanske någon mer kanske, och kanske Emma.

nu är det strax dags att ringa, vi ses en snart!

Ivar gäst bloggar

hej jag är Ivar lottens brorson. lotten, åke, emma och sara är hemma hos oss och äter middag och jag hjälper lotten att fixa en design till hennes blogg. lotten bestämmer helt hur den ska se ut, jag bara hjälper henne med lite koder och hur photoshop fungerar och så. dom är här för att fira att min storasyrra helena ska bli mamma. det ska bli kul tycker jag, men jag tror lotten är den som tycker att det ska bli roligast. a hon bad mig ett jag skulle skriva ett inlägg för hon skulle gå och fylla på sitt vinglas och gulla lite med min lillasyrra alva. hejdå och lotten hälsar att hon ska bli bättre på att blogga.

ivar

En tisdag

Idag har jag jobbat, jobbat och jobbat och jobbat och jobbat. Jag började mitt jobb klockan nio och sen jobbade jag till klockan fem. Det var trevligt, jag läste böcker och tipsade om böcker, dokumenterade, fikade och sorterade böcker tillsammans med mina kollegor Britt och Helena. 

Efter jobbet hade jag som tur var Åke hemma som skulle laga rotmos till middag så jag kunde lägga i en tvättmaskin och till och med gå in på Facebook en liten stund innan jag åkte och hämtade upp Sara från hennes danslektion. Jag åkte med bilen och när jag kom hem så var Åkes goda rotmos färdigt och vi åt, mm, ljuvligt!

Jag funderar lite på att anmäla mig till en kurs för föräldrar till barn med diabetes. Tänk om Helenas lilla bebis får det! Egentligen finns det inga anlag, men man vet ju aldrig. Jag läser på lite också om andra sjukdomar som astma, cancer och diare som det lilla knyttet kan tänka sig få. Min tanke var från början att inreda ett rum till bebisen här i huset. Men då skulle Emma och Sara få dela rum. Med mig och Åke. För om bebisen ska ha ett rum måste ju föräldrarna ha ett rum tills vidare i alla fall. Jag ringde Magnus, men han sa att jag för guds skull inte skulle göra det. Hm, jag vet inte, jag vet nog hur det blir med unga föräldrar, det kommer sluta med att barnet bor här, det känner jag i maggropen. Ja, ja, jag kanske överdriver lite nu, men det skadar inte att vara lite påläst!

En annan sak som skulle vara jobbigt med att dela rum med Sara och Emma är ju att jag läser och lyssnar på radio så mycket! Åke är ju van, och dessutom kan han inte sova om det inte är en lampa tänd, men jag vet inte om Sara och Emma skulle kunna somna när det är tänt i taket och radion står på. Jag lyssnar på allt möjligt, det är trevligt! Den brukar stå på när jag somnat, det är så trevligt att vakna av lite musik eller att någon pratar i ens öra! Lampan får också stå på, för Åkes skull. 

mvh. Lotten Eriksson

Jag är så lycklig av lycka!

Halojsan i stugan! Ha, ha så brukar jag svara ibland när Åke eller barnen ringer i telefonen! Det brukar i alla fall Åke tycka är superskojigt!

Något som ni kanske har noterat är att jag och Åke egentligen skulle åka till Åkes mamma tillsammans med barnen i helgen, men det hela funkade inte. Kanske nästa helg så åker i alla fall Åke dit och träffar sin söta mor. Kanske följer även jag och barnen med!

Nu har jag något helt underbart att berätta för er som jag vill anförtro mig om i allra största förtroende! Nämligen ska min brorsdotter få ett barn!! Min bror, Magnus, är fyra år äldre än jag är, (född 1962) och han har hela fyra barn!! De är 21, 17, 11 och 9 år. En ganska splittrad kull så att säga! Deras namn är: Helena, Ivar, Måns och Alva. Tyvärr gjorde de ett litet hopp precis när jag fick mina små änglar, så det finns inga jämngamla barn, tyvärr. 

Hur som helst ska den äldsta, Helena, få ett litet barn!! Någon gång i sommar, ca i juli! Det ska väl bli spännande!? Åh jag är så uppspelt! Tänk att jag ska bli gammelfaster! Fast vänta lite nu. Gammelfaster låter inte så smickrande? Man låter gammal och gaggig och som att man ska ha kletiga karameller i väskan, som min gammelfaster. Hugaligen! Ja, jag mår väl tänka på det som min lilla släkting helt enkelt! Det låter väl gulligt!?

Och tänk att min lilla bror som alltid var en sån bråkstake ska bli morfar! Och min svägerska Sonja, som alltid varit så fräsch och minst 13 år yngre än jag, ska bli mormor! Jag är visst inte så gammal som jag tror!

Dessa tankar muntrar upp mig, och i denna glädje ska jag snart gå och knyta mig!

Mvh Lotten Eriksson

Mina verser till Emma och Sara

Jag satt på jobbet idag och då bestämde jag mig för att skriva förlåt kort till Emma och Sara. på Lunchen gick jag och köpte dem varsin chokladask och varit kort (ett lila och ett rosa)

Eftersom Sara inte fyller år gjorde jag ett litet mindre till henne. Först skrev jag på framsidan:

Till Sara, mitt hjärtas ros och liljekvist, du vackra dotter

Sen öppnade man det och där stod det:

jag är så ledsen att jag gjort dig arg. Du får välja helt fritt vad vi två tillsammans ska göra, och när! Jag älskar dig min prinsessa! 

Vad jag skulle skriva på Emmas kort fick jag klura på lite längre. Men så kom jag på en idé!

Något ni kanske inte vet så mycket om mig är att jag är en författare. Jag skriver citat. Tre exempel:

- Älska andra, men glöm aldrig dig själv. Tappar du bort din själ är det omöjligt att uppskatta andra!- (det är mitt citat på facebook, och ett av favoriter)

- Vägen till lycka är genom ditt eget och andras hjärta.- (har varit med i bloggen en gång förut, det beskriver så bra hur man får lycka)

- Vinden som blåser. Det kallas lycka. Min lycka är du.- (ett citat som jag själv personligen tycker är väldigt vackert)

Ibland skriver jag på Engelska också, men de brukar inte bli hundra procent lika bra. Ett exempel:

- When ever you wisch, my heart will beat like an crown for you and your world.- (Hm... Helt ok!)

Jag kom hur som helst på att jag skulle skriva ett av mina citat på Emmas kort! Jag har en liten bok där jag skriver upp de citaten jag kommer på, men jag ville skriva ett helt nytt till Emma. 

Såhär blev det:

- Jag drömde om dig i natt. Jag drömde att du var det vackraste jag hade. Jag vaknade och drömmen var sann. - 

Visst blev det bra!? Sen inuti det här kortet skrev jag:

Emma, min önskning var aldrig att såra dig och förstå mig inte fel, utan rätt, på tvärtom helt enkelt. Grief isn't relief som man kan säga. Moi adore tu et Sara trés trés beacoup! Tu est mes amies, j'adore toi, avec Åke tu est les amore dans ma vie!

Det på franska var nog inte helt rätt, men varken Sara, Emma eller Åke kan franska så det gör ingenting. Det låter så vackert på detta klingande språk och på svenska betyder det ca: Jag älskar dig och Sara väldigt väldigt mycket! Ni är mina älsklingar, jag älskar er, tillsammans med Åke är ni kärleken i mitt liv. Men som sagt, allt är inte rätt. 


Mvh Lotten



Jag känner sorgen inombords! Det känns som att jag har förlorat en tävling!

Igår kom Emma och Sara aldrig hem, hur mycket jag än tjatade och tjatade! De var hos kompisar, och jag misstänkte starkt att Emma var hos Hampus. Sara kom hem efter ett tag, men Emma kom inte hem. Efter ett tag kom även Emma hem, och då var hon mycket arg och upprörd! Min första tanke var såklart att Hampus hade drogat henne eller kanske något liknande, men det visade sig att hon inte varit hos honom utan hos en tjej i hennes klass som heter Sofie. 

Sofie hade berättat för Emma om det hemliga överrasknings kalaset!!

När jag äntligen tillslut äntligen förstod att det var vad hon syftade på, så undrade jag varför hon var så arg så skrek hon att hon INTE VILLE HA NÅGON JÄVLA KALAS, HON FYLLER JU FÖR I HELVETE SEXTON ÅR!!

Då gick det upp för mig att Emma hatade idén om kalaset. Hon skrek på mig i flera minuter att sådär kan du ju för i helvete inte göra, jag vill inte ha något kalas med alla i klassen och Är du dum i huvudet?? och Du tror att jag och Sara är 5 år och vill ha kalas och gå på livrustkammaren och ha happy meal på McDonalds!!

Det hela sprack när jag hörde det om livrustkammaren. Det är ju vår familjetradition. Vadå? sa jag Det tycker ni väl om? Jag som hade tänkt att du och jag Sara ska gå till Spårvagnsmuséet på lördag!

Men det var tydligen inte heller någon bra idé för hon började också skrika. De sa att jag vägrade acceptera att hade växt upp, att de inte vill umgås med oss hela tiden.

Jag blev så arg och besviken! Jag som anstränger mig till hundra procent för dem, jobbar, lagar mat, fixar utflykter och kalas, och vad får jag tillbaka?? Att jag inte duger! Jag kan inte se vad mer jag ska göra!

Min första idé i min ilska var ju såklart att ta sönder alla Emmas presenter. Jag tänkte slå sönder ipodden mot sten hellen, knyta fast jojon i ett träd och sen hänga mig med hela min tyngd i den tills bandet gick av. Jag tänkte klippa söder 1peecen med en sax, slå söner skivan jag köpte i 10 000 bitar och krossa fia spelat med en av Åkes hammare. Det var bara några av de onda tankar som jagade igenom mitt huvud. 

Som tur är (som jag tycker i denna stund alltså) hade Åke alla presenterna och han förbjöd mig att göra något av detta hur mycket jag än gormade och stod i!! Han ringde Karen (underbara Åke ringde underbara Karen) och ordnade så jag kunde ge mig av dit och prata, han vet hur väl Karen förstår mig. Jag tog en springtur dit, nja inte hela vägen, jag åkte ju lite kommunalt också, men jag sprang bitar och fick utlopp för mina vidunderligt stora aggritioner.  

Karen och jag pratade, konstaterade hur underligt ungdomar kan bete sig och försökte lista ut vad som hade gått snett. Karen trodde (och hon är en mycket bättre partajordnare än jag) att jag kanske borde låtit Emma varit mer delaktig och välja själv, och att det kanske vorit bättre om jag hade något tema på kalaset, t.ex. frukttema.
Jag sov där, och under tiden ordnade min älskade, älskade, älskade, älskade Åke upp allting! Han är så abnormt smart och bra! De ringde runt och avbokade kalaset och kom överens om att Emma ska få bestämma själv. Jag vet inte hur hennes planer lider. Men de bestämde att hon i alla fall ska komma hem och fira med oss en stund innan hon beger sig ut med sina kompanjoner. 

Men jag är fortfarande så otroligt ledsen. Arg. Förbannad. Ledsen. Arg. Sviken. Besviken. Mitt hjärta går sönder inuti mig. Bit för bit och faller ner mot det hårda stengolvet under mina kalla, bara fötter. 

Jag stannade hemma hos Karen under dagen, men vid tio snåret gick jag hem till Grer Klubbne och sen begav vi oss senare till Livrustkammaren bara vi två. Det var så skönt att få prata av sig med honom också, han har så bra råd, lyssnar alltid. Han har lärt mig det mesta jag vet om livet. 

Jag befinner mig fortfarande hemma hos Karen Magnusson. Jag ska sov här i natt tills imorgon. sen i eftermiddag imorgon ska jag gå hem och fira Emma. Jag planerar att skriva ett kort till henne, ödet får avgöra. Nu ska jag gå och fundera över det tillsammans med Karen och sen ska jag ringa Åke. Jag känner mig som en så usel mamma!

Mvh Lotten Eriksson





RSS 2.0