Lite kungar och drottningar då!
Hej alla kära vänner. Nu sitter jag på mitt jobb som biblotikarie. Det är ganska mysig och trevlig stämmning för vi var just och drack en kopp kaffe. Jag en svart, slät kopp och Britt med mjölk och socker. Britt är min kolega, hon är 55 år och världens trevligaste. Hon tycker mycket om äventyrsromaner. Jag föredrar lite mer spänning, gärna en thriller eller liknande.
På tisdag är det ju första februari, och eftersom det är en ny månad så är det ju livrustkammaren som gäller! På torsdag bär det av, tillsammans med Grer Klubbne, en kär gammal vän! Emma fyller ju år på fredag så på tordag ska jag hinna med att städa huset också, men det ska nog hinnas med. Emma och Sara säger (precis som förra gången) att de inte vill följa med till Livrustkammaren, att de kan allt utan till. Dess då roligare säger jag! Dessutom får de ju chansen att träffa Grer som är en mycket trevlig man, den äldsta jag känner faktiskt! Här i oktober fyllde han 110 år! Tänk om man får hänga med så länge!
Så fort jag slutar blir det till att ge sig ut på presentjakt till Emma. Hon ska få en "1peece" som hon tjatat om en hel del. Jag vet inte vad det är för något så jag ska ringa min kusindotter Julia och fråga. Sen tänkte jag också köpa några trosor, en jojo, ett fiaspel och något Åke säger att hon kommer älska, men som jag inte vet vad det ska vara bra för, är en ajpod. Han säger att man kan lyssna på musik i den, så jag antar att det är någon sorts cd-spelare. Hoppas hon blir glad, Åke förstår sig på ungdomar så bra! Sen blir det väl kanske en bra bok, en skiva och en film eller något också!
Jag har ju ägnat hela min halva tid åt Emma, Emma, Emma, Emma. Åke har fått ca ungefär en fjärdedel, Karen en femtedel, och resten till jobb och städning. Sara har bara fått en knapp liten åttondel! Så nu har jag planerat att efter Emmas kalas så ska jag och Sara ta en mor-dotter dag. Det låter väl så mysigt!! Jag har börjat planera lite så pyttesmått:
-En dag på spårvagnsmuseét, ett trevligt museéum. Där fikar vi och kollar på allt detta stora utbud som finns att erbjuda. Sara kan även prova på att vara en brevbärare tillsammans med de andra förtjusande barnen.
-Sen avrundar vi dagen med ett biobesök och en visit på en restaurant med goda matträtter till förfogande.
Nehej, nu måste jag gå och hjälpa några kunder. Det blir till att blogga senare! Vi höres!
Emmas kalas!
Jag håller på att planera Emmas kalas. Hon fyller 16 år dem fjärde februari, tänk vad stor hon har blivit! Hennes tanke är att hon ska gå ut och äta tillsammans med sina kompisar och sen ska de gå på något festligt partaj. Det tycker jag inte låter så väst bra, jag vill inte att hon ska råka ut i några oriktigheter. Jag vet nog hurdan hennes vän Hampus är och jag vill absolut inte att hon och han ska ha någon liknande relation som den jag och Ian hade. Absolut inte!! Jag vill skydda henne från allt ont, och jag kan inte fatta hur min mamma lät mig knarka så mycket när jag var ung! Det ska inte Emma få göra tillsammans med honom nu. Det ska hon absolut inte få göra!
Istället tänkte jag fixa ett eget kalas åt henne. Jag ska bjuda hennes kompisar i klassen + Simone, trots att hon inte går i hennes klass. Det kommer bli så trevligt. Jag kan skriva upp mitt upplägg här så kan ni få inspiration till egna kalas:
- Jag har skickat ut alla inbjudningar till hennes kompisar igår. Det är lite sent kanske men det går nog bra, de får ju ca en vecka på sig att svara i alla fall.
- På torsdag städar jag ut hela huset inklusive Emmas och Saras rum.
- På fredag sätter jag upp ballonger och lagar mat och tårta.
Kalaset pågår klockan fem till klockan åtta. Emma kommer bli så glad och överraskad när hon får veta!! Jag ska berätta på fredag morgon tänkte jag. Oj vad kul det ska bli!
Vägen till lycka är genom ditt eget och andras hjärta.
-Citat, Lotten Eriksson-
Detta hoppas jag Emma kommer ihåg när hon får veta det hela! Hon kommer bli så glad!
Sara kommer vilja att jag gör samma sak, men vi får väl se, det måste ju vara en överraskning!!
Mitt liv
År 1966 föddes jag, Lotten Eriksson, i en förort till Stockholm. Min mamma var en kärleksfull, men trasig kvinna som hette Magdalena. Min pappa hette Leif. Min mamma hade inget jobb, utan var hemma med mig, en hemmafru simpelt sagt, och min pappa jobbade på olika byggen. Han pendlade mycket. Mamma var troligen deprimerad, men jag förstod nog inte, det jag var ju bara ett barn. Pappa tog knappt en gnutta ansvar utan överlät det hela åt mamma. Jag vet inte hur de klarade det hela, men det gjorde de, med kärleken i behåll.
När jag var sjutton år var jag på en festival. Det var mycket trevligt, jag var där med Karen som är min bästa väninna.
När jag var arton flyttade jag hals över huvud hemifrån till min pojkvän. Min mamma ville icke låta mig flytta innan det. Två månader senare fick jag ett samtal från min mamma och hon berättade att hon var på en flygplats i England, på väg att ta ett flygplan till Amerika tillsammans med min pappa. De skulle bosätta sig i Los Angeles. Jag hörde efter detta inte av dem på flera år. Året var 1984 och jag var arton år.
Men inte sörjde jag för detta som inom en riktig aspekt är ganska tragiskt. Jag bodde med min pojkvän som var en knarklangare. Jag anser inte att man bör ha ett förhållande med någon innan man fyllt arton, så nu passade jag på att vara med honom. Dessutom festade jag och drack mycket öl. Min pojkvän var lika gammal som jag och han fick sitt knark från killar som var 50-55 år. Jag knarkade en hel del, det var ganska gott. Innan dess hade jag och min pojkvän inte haft ett förhållande, han hade bara varit en kille som jag hängde med lite som var en knarklangare. Det var inget större än så och mamma hade inget problem med det eftersom vi inte var så mycket hemma bara hos honom i hans lägenhet tillsammans med hans andra kompisar, var av en var en hippie. Hon hette Birgitta, men kallade sig själv Löv. Det tycker jag är ett ganska fint namn.
Tidvis hade min pojkvän inte så bra ekonomi. Han hette föresten Ian, då hans pappa kom från England. Ian blev med jämna mellanrum vräkt från sitt hem. Då bodde vi ibland hemma hos Löv eller någon annan av hans kompisar. Karen var också med oss ibland vid dessa tidpunkter.
Så här långt var mitt liv inte tragiskt. Allt var enligt mig guld och gröna skogar, men psykologer som jag pratat med senare har sagt att det troligen var p.g.a. knarket. Fast jag vet inte, mitt liv var nog bra utan det också.
Efter ca 3 år gjorde Ian slut med mig och blev ihop med Löv. Nu började skiten. Under 7 år bodde jag i andrahandshem tillsammans med en man som hette Konrad och var pilot. Jag vet inte varför jag bodde med honom, vi hade ingen som helst relation, vi bara bodde där, jag vet inte ens vad han kom ifrån. Jag tror jag träffade honom på en affär. Han var i alla fall snäll, vi brukade dricka te tillsammans. Han bakade god fruktkaka. En gång fick jag följa med honom när han flög till Amerika, och då träffade jag mina föräldrar. De var brunbrända och lyckliga i solen. Det var skojigt att se!
År 1995 skildes jag och Konrad åt. Jag träffade en man, och vi fick Emma tillsammans. Han var inte så snäll, men han var rolig och glad. Jag gillade honom. Två år senare fick vi Sara. Förutom det var vi aldrig så involverade i varandra. Vi skildes åt och sen dess har varken jag, Emma eller Sara träffat honom. Men ibland tycker jag mig se honom stå och sälja Situation Stockholm. Men det är nog bara inbillning, för hans bror brukade sälja Situation Stockholm så jag blandar nog ihop dem.
År 2000 träffade jag Åke, och resten vet ni!! Nu är jag lycklig och har ett underbart liv!
Detta var allt om mitt liv. Vissa saker finns det djupare förklaringar på, men det går jag inte in på nu. Har ni några frågor så kan ni kommentera. Jag svarar på allt! >När ni har läst detta kan ni nog förstå mig lite bättre! <3
/Lotten Eriksson
Kort inlägg! He,he
Men nu till... Jag har hittat världens bästa låt på youtube, om ni vet vad det är ;) Gå in på Povel Ramel Naturbarn :)
/ Den fina bloggaren Lotten Eriksson
Planer
Jag och Åke har pratat mycket nu och kommit fram till att låta det förflutna vara det förflutna och låta framtiden bli vårt nu. Vi ska glömma allt gammalt groll och ägna oss åt varandra, och jag måste säga att jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på vilka fina dagar som stundar!
Jag har nu på morgonen suttit och kollat på bilder från när vi var på Kanarieöarna och jag längtar så tills vi kan åka bort igen. Jag har också kollat på bilder från när vi var och åkte skidor. Fina dagar! Sen kollade jag lite på biljetter, både till min och Åkes week-end och till någon resa tillsammans med barnen och Åke. En fin tanke jag har är att jag ska åka bort med bara barnen någon gång, så jag tänker lite på sånt också.
Detta är vad jag skulle vilja göra, och som jag tror vi kan ha råd med:
Att jag och Åke kan åka till London på en week-end tillsammans i vår.
Att jag, Åke och barnen kan åka tillsammans och hyra en stuga på Gotland i sommar.
Att jag och barnen tillsammans kan åka på kryssning till Riga.
Fast nu kom jag på den ultimata drömmen!! Att jag, Åke, barnen, min bästa väninna Karen, hennes barn (som är i Emmas och Saras ålder) och hennes man kan åka tillsammans på en kryssning i Västindien!! Det vore min ultimata dröm!! Denna dröm måste uppfyllas!! Karen är min bästa väninna och Åkes man och hennes man är mycket bra vänner och Sara och Emma har lekt med hennes barn sen barnsben och de känner varandra som nära vänner. Jag ska genast gå och prata med Åke och höra vad han tänker och sen ringa Karen och tala om det med henne. Ack och ve vad mycket pengar som kommer gå åt i är, jag vet knappast om vi har råd. Men det ska gå, vi har ju några små besparingar som åtminstone borde ha möjlighet att täcka Gotland och Riga. Med lite hårt arbete och ostkanter till frukost så skall det funka!
Mvh Lotten Eriksson
Ingen bloggpaus!
Nej, bloggpausen är slut! Jag klarar inte av att inte få blogga. Från och med nu så ska jag blogga så mycket jag vill, men bara på mina villkor! Jag är tillbaka!
Mitt och Åkes förhållande (som fått sig en liten törn p.g.a. en före detta vän som tog sig friheten att nämna lite saker från mitt förflutna som jag inte är stolt över. Åke visste såklart om det, men hon framställde det hela i en så fruktansvärt dålig dager, vilket jag faktiskt inte tycker är hennes sak. Men ja, ja, alla gör ju saker på fyllan men jag kommer troligen aldrig förlåta henne. Tråkigt att bli av med en vän sådär, men jag har fler vänner!) och nu måste vi bygga upp det hela igen! Vi ska tillsammans gå till en terapeut och sen ska vi åka på en week-end tillsammans så fort vi får råd. Det kommer nog stadga upp det hela igen! Annars tar vi gärna emot stöd och tips!
Jag, Åke, Emma och Sara planerar också att åka till Åkes mamma och hälsa på första helgen i februari. Hon bor i Norrtälje och vi bor i Stockholm. Barnen ser förhoppningsvis mer fram emot det när tiden lider, nu säger Emma att hon hellre vill vara hemma med sina kompisar. Hon säger att hon vill sova hos Hampus, men jag tycker inte det är passande. I så fall får hon sova hos en flicka som heter Simone som är en redig flicka och som Emma var kompis med i lågstadiet, men då ropar hon "nej, nej, nej! vi är inte kompisar längre, hon är supertöntig och tråkig!" Vad hon kan få för sig. Simones mamma är en av de redigaste personerna jag träffat, och jag råkar veta att hon gör jättegoda koldolmar. Sara vill nu inte heller följa med, hon apar efter sin syster, men de ska med båda två. Om Simone inte dög så är det enda alternativet!
Nu ska jag snart sätta mig och sticka ett par sockor till mitt brorsbarn Alva!
Bloggpaus!
Detta gör ont, det påminner om tidigare farväl i mitt liv, men jag vet ingen annan utväg!
Mvh. Lotten Eriksson <3
P.S. Ni kan alltid lägga till mig på Facebook och fortsätta föjla mig där! "Lotten Eriksson" D.S.
Oj, oj, oj vad kul de har!
Rooooooompaaaa! Så ropade just Emma till Sara när Sara böjde sig ner för att ta upp en penna i köket och man såg halva rumpskåran! Sara hade på sig ett par tajta mjukisar, så det var därför. Ha, ha, ha så skojiga barn jag har! :) Men nu skriker de på mig att jag inte får skriva det här, ha, ha, men det bryr jag mig inte om, lite pinsam mamma måste man ju få vara!
Julen firades i Sälen på skidor hos en vän. Mycket mysigt, jag är ett riktigt fan av skidåkning, men mer på längden än på breddan höll jag på att skriva, ha, ha, jag menar ju på höjden såklart!
Ikväll är det mina kära barn som ska laga middagen och sen ska vi titta på ett inspelat avsnitt av Desperata hemmafruar, eller desperat houswifes som barnen säger. Åke är faktiskt ett stort fan av den serien, tro det eller ej! Och igår såg jag honom titta på Paradis hotell eller vad det hette tillsammans med Emma och Emmas kompis Hampus. Han undrade vad det var och satte sig tillsammans med dem i sängen i Emmas rum och tittade. Så gulligt! Emma var lite sur senare, men det kan ju vara lingonveckan.
Imorgon händer något spännande! Vi ska hela familjen till Kungliga svenska slottet på en guidad tur i livrustkammaren. Jag och Åke och barnen har haft det som en tradition att gå dit 4-5 gånger om året, sen Emma var fyra. Hela familjen tycker det är så roligt, men Emma och Sara var lite tvära den här gången, de sa att vi ju var där i mitten av december. Men vad spelar det för roll sa jag och Åke och lovade dem var sitt Happy Meal på McDonalds om de följde med, fast det verkade inte bita. Kanske får muta med en glass också?
Ha en god fortsättning så hörs vi i framtiden!
Mvh Lotten
