Mitt liv
Jag har haft ett struligt liv. Jag tänkte berätta om det här i bloggen, för ni har rätt att veta! Jag må bara vara en simpel bloggerska, men det är så viktigt för mig och min familj att ni vet vem jag är och kan ta till er det. Därför hoppas jag att ni kan läsa och acceptera det jag nu ska berätta.
År 1966 föddes jag, Lotten Eriksson, i en förort till Stockholm. Min mamma var en kärleksfull, men trasig kvinna som hette Magdalena. Min pappa hette Leif. Min mamma hade inget jobb, utan var hemma med mig, en hemmafru simpelt sagt, och min pappa jobbade på olika byggen. Han pendlade mycket. Mamma var troligen deprimerad, men jag förstod nog inte, det jag var ju bara ett barn. Pappa tog knappt en gnutta ansvar utan överlät det hela åt mamma. Jag vet inte hur de klarade det hela, men det gjorde de, med kärleken i behåll.
När jag var sjutton år var jag på en festival. Det var mycket trevligt, jag var där med Karen som är min bästa väninna.
När jag var arton flyttade jag hals över huvud hemifrån till min pojkvän. Min mamma ville icke låta mig flytta innan det. Två månader senare fick jag ett samtal från min mamma och hon berättade att hon var på en flygplats i England, på väg att ta ett flygplan till Amerika tillsammans med min pappa. De skulle bosätta sig i Los Angeles. Jag hörde efter detta inte av dem på flera år. Året var 1984 och jag var arton år.
Men inte sörjde jag för detta som inom en riktig aspekt är ganska tragiskt. Jag bodde med min pojkvän som var en knarklangare. Jag anser inte att man bör ha ett förhållande med någon innan man fyllt arton, så nu passade jag på att vara med honom. Dessutom festade jag och drack mycket öl. Min pojkvän var lika gammal som jag och han fick sitt knark från killar som var 50-55 år. Jag knarkade en hel del, det var ganska gott. Innan dess hade jag och min pojkvän inte haft ett förhållande, han hade bara varit en kille som jag hängde med lite som var en knarklangare. Det var inget större än så och mamma hade inget problem med det eftersom vi inte var så mycket hemma bara hos honom i hans lägenhet tillsammans med hans andra kompisar, var av en var en hippie. Hon hette Birgitta, men kallade sig själv Löv. Det tycker jag är ett ganska fint namn.
Tidvis hade min pojkvän inte så bra ekonomi. Han hette föresten Ian, då hans pappa kom från England. Ian blev med jämna mellanrum vräkt från sitt hem. Då bodde vi ibland hemma hos Löv eller någon annan av hans kompisar. Karen var också med oss ibland vid dessa tidpunkter.
Så här långt var mitt liv inte tragiskt. Allt var enligt mig guld och gröna skogar, men psykologer som jag pratat med senare har sagt att det troligen var p.g.a. knarket. Fast jag vet inte, mitt liv var nog bra utan det också.
Efter ca 3 år gjorde Ian slut med mig och blev ihop med Löv. Nu började skiten. Under 7 år bodde jag i andrahandshem tillsammans med en man som hette Konrad och var pilot. Jag vet inte varför jag bodde med honom, vi hade ingen som helst relation, vi bara bodde där, jag vet inte ens vad han kom ifrån. Jag tror jag träffade honom på en affär. Han var i alla fall snäll, vi brukade dricka te tillsammans. Han bakade god fruktkaka. En gång fick jag följa med honom när han flög till Amerika, och då träffade jag mina föräldrar. De var brunbrända och lyckliga i solen. Det var skojigt att se!
År 1995 skildes jag och Konrad åt. Jag träffade en man, och vi fick Emma tillsammans. Han var inte så snäll, men han var rolig och glad. Jag gillade honom. Två år senare fick vi Sara. Förutom det var vi aldrig så involverade i varandra. Vi skildes åt och sen dess har varken jag, Emma eller Sara träffat honom. Men ibland tycker jag mig se honom stå och sälja Situation Stockholm. Men det är nog bara inbillning, för hans bror brukade sälja Situation Stockholm så jag blandar nog ihop dem.
År 2000 träffade jag Åke, och resten vet ni!! Nu är jag lycklig och har ett underbart liv!
Detta var allt om mitt liv. Vissa saker finns det djupare förklaringar på, men det går jag inte in på nu. Har ni några frågor så kan ni kommentera. Jag svarar på allt! >När ni har läst detta kan ni nog förstå mig lite bättre! <3
/Lotten Eriksson
År 1966 föddes jag, Lotten Eriksson, i en förort till Stockholm. Min mamma var en kärleksfull, men trasig kvinna som hette Magdalena. Min pappa hette Leif. Min mamma hade inget jobb, utan var hemma med mig, en hemmafru simpelt sagt, och min pappa jobbade på olika byggen. Han pendlade mycket. Mamma var troligen deprimerad, men jag förstod nog inte, det jag var ju bara ett barn. Pappa tog knappt en gnutta ansvar utan överlät det hela åt mamma. Jag vet inte hur de klarade det hela, men det gjorde de, med kärleken i behåll.
När jag var sjutton år var jag på en festival. Det var mycket trevligt, jag var där med Karen som är min bästa väninna.
När jag var arton flyttade jag hals över huvud hemifrån till min pojkvän. Min mamma ville icke låta mig flytta innan det. Två månader senare fick jag ett samtal från min mamma och hon berättade att hon var på en flygplats i England, på väg att ta ett flygplan till Amerika tillsammans med min pappa. De skulle bosätta sig i Los Angeles. Jag hörde efter detta inte av dem på flera år. Året var 1984 och jag var arton år.
Men inte sörjde jag för detta som inom en riktig aspekt är ganska tragiskt. Jag bodde med min pojkvän som var en knarklangare. Jag anser inte att man bör ha ett förhållande med någon innan man fyllt arton, så nu passade jag på att vara med honom. Dessutom festade jag och drack mycket öl. Min pojkvän var lika gammal som jag och han fick sitt knark från killar som var 50-55 år. Jag knarkade en hel del, det var ganska gott. Innan dess hade jag och min pojkvän inte haft ett förhållande, han hade bara varit en kille som jag hängde med lite som var en knarklangare. Det var inget större än så och mamma hade inget problem med det eftersom vi inte var så mycket hemma bara hos honom i hans lägenhet tillsammans med hans andra kompisar, var av en var en hippie. Hon hette Birgitta, men kallade sig själv Löv. Det tycker jag är ett ganska fint namn.
Tidvis hade min pojkvän inte så bra ekonomi. Han hette föresten Ian, då hans pappa kom från England. Ian blev med jämna mellanrum vräkt från sitt hem. Då bodde vi ibland hemma hos Löv eller någon annan av hans kompisar. Karen var också med oss ibland vid dessa tidpunkter.
Så här långt var mitt liv inte tragiskt. Allt var enligt mig guld och gröna skogar, men psykologer som jag pratat med senare har sagt att det troligen var p.g.a. knarket. Fast jag vet inte, mitt liv var nog bra utan det också.
Efter ca 3 år gjorde Ian slut med mig och blev ihop med Löv. Nu började skiten. Under 7 år bodde jag i andrahandshem tillsammans med en man som hette Konrad och var pilot. Jag vet inte varför jag bodde med honom, vi hade ingen som helst relation, vi bara bodde där, jag vet inte ens vad han kom ifrån. Jag tror jag träffade honom på en affär. Han var i alla fall snäll, vi brukade dricka te tillsammans. Han bakade god fruktkaka. En gång fick jag följa med honom när han flög till Amerika, och då träffade jag mina föräldrar. De var brunbrända och lyckliga i solen. Det var skojigt att se!
År 1995 skildes jag och Konrad åt. Jag träffade en man, och vi fick Emma tillsammans. Han var inte så snäll, men han var rolig och glad. Jag gillade honom. Två år senare fick vi Sara. Förutom det var vi aldrig så involverade i varandra. Vi skildes åt och sen dess har varken jag, Emma eller Sara träffat honom. Men ibland tycker jag mig se honom stå och sälja Situation Stockholm. Men det är nog bara inbillning, för hans bror brukade sälja Situation Stockholm så jag blandar nog ihop dem.
År 2000 träffade jag Åke, och resten vet ni!! Nu är jag lycklig och har ett underbart liv!
Detta var allt om mitt liv. Vissa saker finns det djupare förklaringar på, men det går jag inte in på nu. Har ni några frågor så kan ni kommentera. Jag svarar på allt! >När ni har läst detta kan ni nog förstå mig lite bättre! <3
/Lotten Eriksson
Kommentarer
Postat av: karen magnusson
Åh Lotten! Det är en så fin historia du berättar! vilket jag inte visste då för jag va ju ganska påtänd.. Livet går vidare, och då lovar jag att den vägen är just din väg, här och nu, du och jag förevigt snuskhacharn Eriksson! hihi så roliga smeknamn vi hade på varandra på den tiden!
Trackback
