Min Kvällsvardstext

Gud som haver barnen kär se till mig som liten är. Vart jag mig i världen vänder står min lycka i guds händer. Lyckan kommer, lyckan går. Gud förbliver fader vår. Amen. 

Gud, ta mig i dina armar. Fräls mig, skona mig, hjälp mig.

Gud, Den Heliga Ande, Jesus Kristus och Luther. Vår tros stora mästare som orädda gav sig hän för tron. Luther, du är den som har mitt liv i dina armar. Det är med din hjälp jag kan leva. Skona mig Luther Skona mig! Drag mig till mig ge mig frid! Luther!! Luther!! Fräls mig!! 

All prövning var ett steg mot det eviga livet. I himmlen får jag vara med mina nära varje dag och be tillsammans i mässan varje morgon. Mitt liv är från och med ikväll inte längre mitt utan bara ditt gud, och ditt Luther. Jag ska vara er tjänare er eviga predikare. Jag ska gå ut på torget och sjunga lovsånger, jag ska skrapa mina knän om så behövs. Och in i det sista ska jag ta min nattvard och leva enligt tron. Jag tänker alltså är jag, jag tror alltså vill jag. Gud? Hör du mig? Hör du mig på denna ringa plats? Hör min bön gud, hör den! Rädda mig och min familj jag ber!! Döda mig inte låt mig ge ett budskap till världen. Blott ett mina vill jag bli men en frälst person. Amen.

Luther

Vad jag är glad idag! På många punkter är mitt liv perfekt!: 

Det är lördag.
Den 10 april åker jag till Västinien.
Den 7/5 ska jag och Karen ha medeltidspartaj.

Vist låter det som ett perfekt liv! Det är det! Jag och Sara är de enda som är hemma just nu. Åke och hans vän Lennart som även är Karens vän är ute och dricker ett glas öl. Jag är så glad att de är så goda vänner! 

Jag har också anmält mig till en kurs för att senare kunna tjäna i kyrkaans tjänst! Jag funderar nämligen på att kanske bli en sorts konfirmationsledare! Hur fint låter inte det? Jag som gillar Luther så mycket och tycker det är så fint att han offrade sig för mänskligheten! Oj vilken fin man han var den personen! Ibland när jag tänker på vad han gjorde för jag kalla kårar på min rygg. Jag undrar bara när han ska komma med i bibeln! Det kan inte vara långt kvar nu... När den dagen kommer så kommer jag och alla andra Luther-älskare vara ute på gatorna med flaggor i händerna och fira och galeja. Jag ska nog sy en flagga tills dess med hans namn ingraverat.
Såhär såg han alltså ut, dessutom var han snygg!

Men tills den dagen kommer och vi som älskar Luther äntligen kan fira vill jag vara den bästa av protestanter! Jag vill leva efter hans läror till 1000000000%!! Jag ska läsa om min Luther bok ikväll tror jag där det står om hans läror. Sen ska jag också läsa om bibeln och se till att bli den bästa av de bästa! Jag ska gå ut på gatorna och omvända folk och sjunga lovsånger till guds ära. Imorgon ska jag ta med mig hela familjen till kyrkan, det ska jag faktiskt göra varje söndag, och vi ska sjunga psalm efter psalm. Jag ska bli en kristen person som bara lever för gud! Oj vilken inperation jag fick nu! Jag kanske till och med kan predika på enn gudstjänst! Och jag ska lära alla konfirmander hur de ska leva och tro. Med mig som ledare kommer världen snart vara helt kristen!

Ja något sånt får det bli. Nu ska jag gå till Sara och berätta att det är slut på TV tittandet och att hon istället borde börja förbereda en text som hon kan läsa på kvällsvarden som vi ska ha ikväll bestämde jag nu! Jag ska också skriva min egen, jag lägger upp den så snrt den är klar! Tjingeling!

Om dagen på badhuset!

Hej allesammans!

Jag är återigen här och bloggar! Är det inte trevligt så säg! Förra veckan flöt på på som vanligt, med några undantag som kan vara värda att berätta lite om! Håll till godo!

I onsdags åt jag lunch tillsammans med mina vänninor Gunilla och Jill. Vi gick till en trevlig restaurant och åt god mat. 

Jag och Åke var och köpte kalsonger och en skjorta till honom på torsdagen. 

Men nu kommer det som jag egentligen ville berätta om! Nämligen var jag och simmade tillsammans med min familj; jag, Åke, Emma och Sara och Karens familj; Karen, Lennart, Axel och Mickan.Till en början skulle bara jag och Karen gå och motionssimma tillsammans, men så helt spontant bara så bestämde vi oss för att göra det till en utflyckt för hela familjen. Vi brukar nämligen säga att vi bara är en enda stor familj, lite busigt sådär. 

Vi packade:

• Badkläder till alla i familjen. 
• Mackor med olika pålägg som skinka, ost, kaviar, paprika, gurka m.m. 
• Handukar.
• Saft. 

Sen bar det av till badhuset. Det är så skoj för Axel, Mickan, Sara och Emma är så nära vänner! Emma och Axel är till och med båda födda på precis samma år, 1995!! Sedan är det ett litet glapp som det kallas för Sara är född 1997 och Mickan 1998. Men det är inte en så stor skillnad. Detta är så roligt. Jag och Karen brukar plannera att Axel och Emma ska gifta sig när de blir stora, men jag tror nog inte det kommer att bli så, tyvär. Jag vet att alla måste få hitta sin egen Åke och chansen är kanske inte så stor att Emma ser att han finns där, mitt i Axel. Men hon hittar säkert en annan Åke som är också snäll!

På badhuset simmade, plaskade, stänkte och plojade vi runt. Det var så mysigt. Sen åt vi och barnen köpte glass. Alla barnen sa att vi väl kunde träffas hemma istället för på badhuset, men jag tror att de var glada att de följde med till slut för de skrattade.  

_______________________________________________________________________________________________


Nu ska jag berätta något mer! Jag kommer nämligen fylla år när vi är i Västinien! Nu blev ni avundsjuka va? Vem vill inte spendera sin födelsedag i ett paradis med sina allra närmanste i hela, hela universum och denna vida värld? Sen kan jag också berätta att jag och Karen snart ska anordna vår 45 årsfest med medeltidstema! Ha, ha vad skoj det kommer att bli!

_______________________________________________________________________________________________

Tack och Hej Leverpastej, nu ska jag ringa Karen och planera vårt galej! ♥

Ett inlägg om kläder m.m.

Jag har tyvär inte bloggat så mycket på sista tiden, jag hoppas att ni ursäktar!

Undert veckan som har gått har jag inte gjort något att tala om, så vi hoppar över allt trams med att beskriv om och om igen hur varje dag såg ut. Vakna, frukost, jobbet, lunch, jobbet, handla, hem, laga mat, äta, hämta barn, teve, sova. Är väl ungefär vad jag har gjort. Nu blickar vi framåt så att säga:

Jag är så glad för att jag ju snart åker till Västindien. Varje dag tar oss ett steg närmare. Oj så kul det ska bli! Jag har köpt kläder till mig, barnen har köpt kläder till sig, för visst behöver man ju lite extra sommarkläder när man ska ut på en så trevlig resa?! Emma har köpt en bikini, ett par shorts, några söta linnen och en mysig tröja fär kyliga kvällar, men som ändå är sval. Hon har smak den flickan må jag säga, fast jag skulle naturligtvis ALDRIG sätta på mig något av det hon köper! Usch! Men på henne ser det så bra ut, och hon har så fina former och är så vacker! Sara har köpt en bikini och lite mer saker som jag inte kommer ihåg. Själv har jag köpt en ny galaklänning eftersom min andra tillslut gav upp efter mer än 15 år. jag hittade en ny på Hennes och Mauritz för bara strax över hundralappen, 129 kronor var det nog! Svart och alldeles jättefin, jag är så nöjd. Hennes och Mauritz är nog världens bästa klädaffär, fina kläder till billigt pris. Jag var ju tvungen att slå till, att åka till Västindien utan att ta med sig en galaklänning för finare middagar går ju inte! Jag har även införskaffat några andra kläder, bland annat en jeanskjol med fina lager för endast 149 kronor på rea, också den ett riktigt kap. Den kommer jag nog kunna använda flitigt! Så köpte jag även lite tandtråd på Hennes och Mauritz, visste ni att de sålde det där?? Den var lite smådekorerad och jag tycker den var jättebra, så det var klart värt det trots att den var ganska dyr! Den kommer jag nog köpa fler gånger! 

Jag ska också åka till stan med åke och köpa badbyxor och en skjorta till honom, det tror jag nog att han kan behöva. Och nya kalsingar är nog också bra om vi införskaffar! 

Vad är nytt på spädbarnsfronten förstår jag ju att ni undrar!

Helena är nu i femte månaden, BF är den 5 juli så det är ganska exakt fyra månader som har gått, fem kvar.

Hennes mage har så smått börjat växa.

Jag har köpt massor av kläder till bäbisen, även leksaker och en fin vagga som jag hittade i en affär. Jag har så smått börjat tjata på att de ska börja tänka på namn och inreda ett rum.

Jag har även börjat kolla på sjukhus där jag tycker att hon ska föda.

Det var nog allt för nu, vi hörs någon annan dag!

Bilder!


Mannen på bilden är Lionardo Del Kapro. Han har varit med i en film, om ett skepp som går under.
I alla fall tycker jag att han är ganska snygg! Han ser ut som Åke när jag träffade honom.
Så här vackert är det i Västindien! Jag längtar så himlamycket!
En karta.
Det här är en färja, vi ska åka med en sån här båt när vi ska på kryssning.
Ungifär cirka såhär ser min baddräkt ut som jag köpte.
En snygg man vars namn är Luther.

Baddräktsinköp

Hejsan! Jag vill börja med att be så hemskt mycket om ursäkt för mitt dåliga bloggande. Hela natten låg jag och tänkte på hur taskig jag varit mot er läsare! Nu i fortsättningen kommer jag förhoppningsvis blogga iallafall tre gånger i veckan.
Idag var jag och min bästa vän Karen Magnusson och gjorde ett fint inköp av badkläder. Ha, ha, tänker ni säkert nu, det är vinter och man kan inte bada i det här vädret! Fast vi ska faktiskt till Västindien tillsammans i påsk och där är det badväder!
Idag tänkte jag ringa mina föräldrar som bor (om dem inte är döda) i USA. Som stöttande vän ska Karen sitta brevid mig och hålla min hand. Ifall jag får upp kontakten ska jag såklart hälsa på så fort som möjligt. Kanske i sommar. Men det är endast jag som ska åka och min bror och möjligen Karen och kanske en annan Facebook vän, kanske min man Åke och sen vet jag inte om Magnus fru ska följa med och sen har jag tänkt på om kanske mina kollegor ska följa med eller om Magnus äldsta dotter ska följa med med sin bebis och sen kanske någon mer kanske, och kanske Emma.

nu är det strax dags att ringa, vi ses en snart!

Ivar gäst bloggar

hej jag är Ivar lottens brorson. lotten, åke, emma och sara är hemma hos oss och äter middag och jag hjälper lotten att fixa en design till hennes blogg. lotten bestämmer helt hur den ska se ut, jag bara hjälper henne med lite koder och hur photoshop fungerar och så. dom är här för att fira att min storasyrra helena ska bli mamma. det ska bli kul tycker jag, men jag tror lotten är den som tycker att det ska bli roligast. a hon bad mig ett jag skulle skriva ett inlägg för hon skulle gå och fylla på sitt vinglas och gulla lite med min lillasyrra alva. hejdå och lotten hälsar att hon ska bli bättre på att blogga.

ivar

En tisdag

Idag har jag jobbat, jobbat och jobbat och jobbat och jobbat. Jag började mitt jobb klockan nio och sen jobbade jag till klockan fem. Det var trevligt, jag läste böcker och tipsade om böcker, dokumenterade, fikade och sorterade böcker tillsammans med mina kollegor Britt och Helena. 

Efter jobbet hade jag som tur var Åke hemma som skulle laga rotmos till middag så jag kunde lägga i en tvättmaskin och till och med gå in på Facebook en liten stund innan jag åkte och hämtade upp Sara från hennes danslektion. Jag åkte med bilen och när jag kom hem så var Åkes goda rotmos färdigt och vi åt, mm, ljuvligt!

Jag funderar lite på att anmäla mig till en kurs för föräldrar till barn med diabetes. Tänk om Helenas lilla bebis får det! Egentligen finns det inga anlag, men man vet ju aldrig. Jag läser på lite också om andra sjukdomar som astma, cancer och diare som det lilla knyttet kan tänka sig få. Min tanke var från början att inreda ett rum till bebisen här i huset. Men då skulle Emma och Sara få dela rum. Med mig och Åke. För om bebisen ska ha ett rum måste ju föräldrarna ha ett rum tills vidare i alla fall. Jag ringde Magnus, men han sa att jag för guds skull inte skulle göra det. Hm, jag vet inte, jag vet nog hur det blir med unga föräldrar, det kommer sluta med att barnet bor här, det känner jag i maggropen. Ja, ja, jag kanske överdriver lite nu, men det skadar inte att vara lite påläst!

En annan sak som skulle vara jobbigt med att dela rum med Sara och Emma är ju att jag läser och lyssnar på radio så mycket! Åke är ju van, och dessutom kan han inte sova om det inte är en lampa tänd, men jag vet inte om Sara och Emma skulle kunna somna när det är tänt i taket och radion står på. Jag lyssnar på allt möjligt, det är trevligt! Den brukar stå på när jag somnat, det är så trevligt att vakna av lite musik eller att någon pratar i ens öra! Lampan får också stå på, för Åkes skull. 

mvh. Lotten Eriksson

Jag är så lycklig av lycka!

Halojsan i stugan! Ha, ha så brukar jag svara ibland när Åke eller barnen ringer i telefonen! Det brukar i alla fall Åke tycka är superskojigt!

Något som ni kanske har noterat är att jag och Åke egentligen skulle åka till Åkes mamma tillsammans med barnen i helgen, men det hela funkade inte. Kanske nästa helg så åker i alla fall Åke dit och träffar sin söta mor. Kanske följer även jag och barnen med!

Nu har jag något helt underbart att berätta för er som jag vill anförtro mig om i allra största förtroende! Nämligen ska min brorsdotter få ett barn!! Min bror, Magnus, är fyra år äldre än jag är, (född 1962) och han har hela fyra barn!! De är 21, 17, 11 och 9 år. En ganska splittrad kull så att säga! Deras namn är: Helena, Ivar, Måns och Alva. Tyvärr gjorde de ett litet hopp precis när jag fick mina små änglar, så det finns inga jämngamla barn, tyvärr. 

Hur som helst ska den äldsta, Helena, få ett litet barn!! Någon gång i sommar, ca i juli! Det ska väl bli spännande!? Åh jag är så uppspelt! Tänk att jag ska bli gammelfaster! Fast vänta lite nu. Gammelfaster låter inte så smickrande? Man låter gammal och gaggig och som att man ska ha kletiga karameller i väskan, som min gammelfaster. Hugaligen! Ja, jag mår väl tänka på det som min lilla släkting helt enkelt! Det låter väl gulligt!?

Och tänk att min lilla bror som alltid var en sån bråkstake ska bli morfar! Och min svägerska Sonja, som alltid varit så fräsch och minst 13 år yngre än jag, ska bli mormor! Jag är visst inte så gammal som jag tror!

Dessa tankar muntrar upp mig, och i denna glädje ska jag snart gå och knyta mig!

Mvh Lotten Eriksson

Mina verser till Emma och Sara

Jag satt på jobbet idag och då bestämde jag mig för att skriva förlåt kort till Emma och Sara. på Lunchen gick jag och köpte dem varsin chokladask och varit kort (ett lila och ett rosa)

Eftersom Sara inte fyller år gjorde jag ett litet mindre till henne. Först skrev jag på framsidan:

Till Sara, mitt hjärtas ros och liljekvist, du vackra dotter

Sen öppnade man det och där stod det:

jag är så ledsen att jag gjort dig arg. Du får välja helt fritt vad vi två tillsammans ska göra, och när! Jag älskar dig min prinsessa! 

Vad jag skulle skriva på Emmas kort fick jag klura på lite längre. Men så kom jag på en idé!

Något ni kanske inte vet så mycket om mig är att jag är en författare. Jag skriver citat. Tre exempel:

- Älska andra, men glöm aldrig dig själv. Tappar du bort din själ är det omöjligt att uppskatta andra!- (det är mitt citat på facebook, och ett av favoriter)

- Vägen till lycka är genom ditt eget och andras hjärta.- (har varit med i bloggen en gång förut, det beskriver så bra hur man får lycka)

- Vinden som blåser. Det kallas lycka. Min lycka är du.- (ett citat som jag själv personligen tycker är väldigt vackert)

Ibland skriver jag på Engelska också, men de brukar inte bli hundra procent lika bra. Ett exempel:

- When ever you wisch, my heart will beat like an crown for you and your world.- (Hm... Helt ok!)

Jag kom hur som helst på att jag skulle skriva ett av mina citat på Emmas kort! Jag har en liten bok där jag skriver upp de citaten jag kommer på, men jag ville skriva ett helt nytt till Emma. 

Såhär blev det:

- Jag drömde om dig i natt. Jag drömde att du var det vackraste jag hade. Jag vaknade och drömmen var sann. - 

Visst blev det bra!? Sen inuti det här kortet skrev jag:

Emma, min önskning var aldrig att såra dig och förstå mig inte fel, utan rätt, på tvärtom helt enkelt. Grief isn't relief som man kan säga. Moi adore tu et Sara trés trés beacoup! Tu est mes amies, j'adore toi, avec Åke tu est les amore dans ma vie!

Det på franska var nog inte helt rätt, men varken Sara, Emma eller Åke kan franska så det gör ingenting. Det låter så vackert på detta klingande språk och på svenska betyder det ca: Jag älskar dig och Sara väldigt väldigt mycket! Ni är mina älsklingar, jag älskar er, tillsammans med Åke är ni kärleken i mitt liv. Men som sagt, allt är inte rätt. 


Mvh Lotten



Jag känner sorgen inombords! Det känns som att jag har förlorat en tävling!

Igår kom Emma och Sara aldrig hem, hur mycket jag än tjatade och tjatade! De var hos kompisar, och jag misstänkte starkt att Emma var hos Hampus. Sara kom hem efter ett tag, men Emma kom inte hem. Efter ett tag kom även Emma hem, och då var hon mycket arg och upprörd! Min första tanke var såklart att Hampus hade drogat henne eller kanske något liknande, men det visade sig att hon inte varit hos honom utan hos en tjej i hennes klass som heter Sofie. 

Sofie hade berättat för Emma om det hemliga överrasknings kalaset!!

När jag äntligen tillslut äntligen förstod att det var vad hon syftade på, så undrade jag varför hon var så arg så skrek hon att hon INTE VILLE HA NÅGON JÄVLA KALAS, HON FYLLER JU FÖR I HELVETE SEXTON ÅR!!

Då gick det upp för mig att Emma hatade idén om kalaset. Hon skrek på mig i flera minuter att sådär kan du ju för i helvete inte göra, jag vill inte ha något kalas med alla i klassen och Är du dum i huvudet?? och Du tror att jag och Sara är 5 år och vill ha kalas och gå på livrustkammaren och ha happy meal på McDonalds!!

Det hela sprack när jag hörde det om livrustkammaren. Det är ju vår familjetradition. Vadå? sa jag Det tycker ni väl om? Jag som hade tänkt att du och jag Sara ska gå till Spårvagnsmuséet på lördag!

Men det var tydligen inte heller någon bra idé för hon började också skrika. De sa att jag vägrade acceptera att hade växt upp, att de inte vill umgås med oss hela tiden.

Jag blev så arg och besviken! Jag som anstränger mig till hundra procent för dem, jobbar, lagar mat, fixar utflykter och kalas, och vad får jag tillbaka?? Att jag inte duger! Jag kan inte se vad mer jag ska göra!

Min första idé i min ilska var ju såklart att ta sönder alla Emmas presenter. Jag tänkte slå sönder ipodden mot sten hellen, knyta fast jojon i ett träd och sen hänga mig med hela min tyngd i den tills bandet gick av. Jag tänkte klippa söder 1peecen med en sax, slå söner skivan jag köpte i 10 000 bitar och krossa fia spelat med en av Åkes hammare. Det var bara några av de onda tankar som jagade igenom mitt huvud. 

Som tur är (som jag tycker i denna stund alltså) hade Åke alla presenterna och han förbjöd mig att göra något av detta hur mycket jag än gormade och stod i!! Han ringde Karen (underbara Åke ringde underbara Karen) och ordnade så jag kunde ge mig av dit och prata, han vet hur väl Karen förstår mig. Jag tog en springtur dit, nja inte hela vägen, jag åkte ju lite kommunalt också, men jag sprang bitar och fick utlopp för mina vidunderligt stora aggritioner.  

Karen och jag pratade, konstaterade hur underligt ungdomar kan bete sig och försökte lista ut vad som hade gått snett. Karen trodde (och hon är en mycket bättre partajordnare än jag) att jag kanske borde låtit Emma varit mer delaktig och välja själv, och att det kanske vorit bättre om jag hade något tema på kalaset, t.ex. frukttema.
Jag sov där, och under tiden ordnade min älskade, älskade, älskade, älskade Åke upp allting! Han är så abnormt smart och bra! De ringde runt och avbokade kalaset och kom överens om att Emma ska få bestämma själv. Jag vet inte hur hennes planer lider. Men de bestämde att hon i alla fall ska komma hem och fira med oss en stund innan hon beger sig ut med sina kompanjoner. 

Men jag är fortfarande så otroligt ledsen. Arg. Förbannad. Ledsen. Arg. Sviken. Besviken. Mitt hjärta går sönder inuti mig. Bit för bit och faller ner mot det hårda stengolvet under mina kalla, bara fötter. 

Jag stannade hemma hos Karen under dagen, men vid tio snåret gick jag hem till Grer Klubbne och sen begav vi oss senare till Livrustkammaren bara vi två. Det var så skönt att få prata av sig med honom också, han har så bra råd, lyssnar alltid. Han har lärt mig det mesta jag vet om livet. 

Jag befinner mig fortfarande hemma hos Karen Magnusson. Jag ska sov här i natt tills imorgon. sen i eftermiddag imorgon ska jag gå hem och fira Emma. Jag planerar att skriva ett kort till henne, ödet får avgöra. Nu ska jag gå och fundera över det tillsammans med Karen och sen ska jag ringa Åke. Jag känner mig som en så usel mamma!

Mvh Lotten Eriksson





Lite kungar och drottningar då!

Hej alla kära vänner. Nu sitter jag på mitt jobb som biblotikarie. Det är ganska mysig och trevlig stämmning för vi var just och drack en kopp kaffe. Jag en svart, slät kopp och Britt med mjölk och socker. Britt är min kolega, hon är 55 år och världens trevligaste. Hon tycker mycket om äventyrsromaner. Jag föredrar lite mer spänning, gärna en thriller eller liknande. 

På tisdag är det ju första februari, och eftersom det är en ny månad så är det ju livrustkammaren som gäller! På torsdag bär det av, tillsammans med Grer Klubbne, en kär gammal vän! Emma fyller ju år på fredag så på tordag ska jag hinna med att städa huset också, men det ska nog hinnas med. Emma och Sara säger (precis som förra gången) att de inte vill följa med till Livrustkammaren, att de kan allt utan till. Dess då roligare säger jag! Dessutom får de ju chansen att träffa Grer som är en mycket trevlig man, den äldsta jag känner faktiskt! Här i oktober fyllde han 110 år! Tänk om man får hänga med så länge!

Så fort jag slutar blir det till att ge sig ut på presentjakt till Emma. Hon ska få en "1peece" som hon tjatat om en hel del. Jag vet inte vad det är för något så jag ska ringa min kusindotter Julia och fråga. Sen tänkte jag också köpa några trosor, en jojo, ett fiaspel och något Åke säger att hon kommer älska, men som jag inte vet vad det ska vara bra för, är en ajpod. Han säger att man kan lyssna på musik i den, så jag antar att det är någon sorts cd-spelare. Hoppas hon blir glad, Åke förstår sig på ungdomar så bra! Sen blir det väl kanske en bra bok, en skiva och en film eller något också!

Jag har ju ägnat hela min halva tid åt Emma, Emma, Emma, Emma. Åke har fått ca ungefär en fjärdedel, Karen en femtedel, och resten till jobb och städning. Sara har bara fått en knapp liten åttondel! Så nu har jag planerat att efter Emmas kalas så ska jag och Sara ta en mor-dotter dag. Det låter väl så mysigt!! Jag har börjat planera lite så pyttesmått:

-En dag på spårvagnsmuseét, ett trevligt museéum. Där fikar vi och kollar på allt detta stora utbud som finns att erbjuda. Sara kan även prova på att vara en brevbärare tillsammans med de andra förtjusande barnen. 

-Sen avrundar vi dagen med ett biobesök och en visit på en restaurant med goda matträtter till förfogande. 

Nehej, nu måste jag gå och hjälpa några kunder. Det blir till att blogga senare! Vi höres!  


Emmas kalas!

Jag håller på att planera Emmas kalas. Hon fyller 16 år dem fjärde februari, tänk vad stor hon har blivit! Hennes tanke är att hon ska gå ut och äta tillsammans med sina kompisar och sen ska de gå på något festligt partaj. Det tycker jag inte låter så väst bra, jag vill inte att hon ska råka ut i några oriktigheter. Jag vet nog hurdan hennes vän Hampus är och jag vill absolut inte att hon och han ska ha någon liknande relation som den jag och Ian hade. Absolut inte!! Jag vill skydda henne från allt ont, och jag kan inte fatta hur min mamma lät mig knarka så mycket när jag var ung! Det ska inte Emma få göra tillsammans med honom nu. Det ska hon absolut inte få göra! 

Istället tänkte jag fixa ett eget kalas åt henne. Jag ska bjuda hennes kompisar i klassen + Simone, trots att hon inte går i hennes klass. Det kommer bli så trevligt. Jag kan skriva upp mitt upplägg här så kan ni få inspiration till egna kalas:

- Jag har skickat ut alla inbjudningar till hennes kompisar igår. Det är lite sent kanske men det går nog bra, de får ju ca en vecka på sig att svara i alla fall.


- På torsdag städar jag ut hela huset inklusive Emmas och Saras rum. 

- På fredag sätter jag upp ballonger och lagar mat och tårta.

Kalaset pågår klockan fem till klockan åtta. Emma kommer bli så glad och överraskad när hon får veta!! Jag ska berätta på fredag morgon tänkte jag. Oj vad kul det ska bli!

Vägen till lycka är genom ditt eget och andras hjärta.

-Citat, Lotten Eriksson-

Detta hoppas jag Emma kommer ihåg när hon får veta det hela! Hon kommer bli så glad!

Sara kommer vilja att jag gör samma sak, men vi får väl se, det måste ju vara en överraskning!!

 


Mitt liv

Jag har haft ett struligt liv. Jag tänkte berätta om det här i bloggen, för ni har rätt att veta! Jag må bara vara en simpel bloggerska, men det är så viktigt för mig och min familj att ni vet vem jag är och kan ta till er det. Därför hoppas jag att ni kan läsa och acceptera det jag nu ska berätta.

År 1966 föddes jag, Lotten Eriksson, i en förort till Stockholm. Min mamma var en kärleksfull, men trasig kvinna som hette Magdalena. Min pappa hette Leif. Min mamma hade inget jobb, utan var hemma med mig, en hemmafru simpelt sagt, och min pappa jobbade på olika byggen. Han pendlade mycket. Mamma var troligen deprimerad, men jag förstod nog inte, det jag var ju bara ett barn. Pappa tog knappt en gnutta ansvar utan överlät det hela åt mamma. Jag vet inte hur de klarade det hela, men det gjorde de, med kärleken i behåll.

När jag var sjutton år var jag på en festival. Det var mycket trevligt, jag var där med Karen som är min bästa väninna.

När jag var arton flyttade jag hals över huvud hemifrån till min pojkvän. Min mamma ville icke låta mig flytta innan det. Två månader senare fick jag ett samtal från min mamma och hon berättade att hon var på en flygplats i England, på väg att ta ett flygplan till Amerika tillsammans med min pappa. De skulle bosätta sig i Los Angeles. Jag hörde efter detta inte av dem på flera år. Året var 1984 och jag var arton år.

Men inte sörjde jag för detta som inom en riktig aspekt är ganska tragiskt. Jag bodde med min pojkvän som var en knarklangare. Jag anser inte att man bör ha ett förhållande med någon innan man fyllt arton, så nu passade jag på att vara med honom. Dessutom festade jag och drack mycket öl. Min pojkvän var lika gammal som jag och han fick sitt knark från killar som var 50-55 år. Jag knarkade en hel del, det var ganska gott. Innan dess hade jag och min pojkvän inte haft ett förhållande, han hade bara varit en kille som jag hängde med lite som var en knarklangare. Det var inget större än så och mamma hade inget problem med det eftersom vi inte var så mycket hemma bara hos honom i hans lägenhet tillsammans med hans andra kompisar, var av en var en hippie. Hon hette Birgitta, men kallade sig själv Löv. Det tycker jag är ett ganska fint namn.

Tidvis hade min pojkvän inte så bra ekonomi. Han hette föresten Ian, då hans pappa kom från England. Ian blev med jämna mellanrum vräkt från sitt hem. Då bodde vi ibland hemma hos Löv eller någon annan av hans kompisar. Karen var också med oss ibland vid dessa tidpunkter.

Så här långt var mitt liv inte tragiskt. Allt var enligt mig guld och gröna skogar, men psykologer som jag pratat med senare har sagt att det troligen var p.g.a. knarket. Fast jag vet inte, mitt liv var nog bra utan det också.

Efter ca 3 år gjorde Ian slut med mig och blev ihop med Löv. Nu började skiten. Under 7 år bodde jag i andrahandshem tillsammans med en man som hette Konrad och var pilot. Jag vet inte varför jag bodde med honom, vi hade ingen som helst relation, vi bara bodde där, jag vet inte ens vad han kom ifrån. Jag tror jag träffade honom på en affär. Han var i alla fall snäll, vi brukade dricka te tillsammans. Han bakade god fruktkaka. En gång fick jag följa med honom när han flög till Amerika, och då träffade jag mina föräldrar. De var brunbrända och lyckliga i solen. Det var skojigt att se!

År 1995 skildes jag och Konrad åt. Jag träffade en man, och vi fick Emma tillsammans. Han var inte så snäll, men han var rolig och glad. Jag gillade honom. Två år senare fick vi Sara. Förutom det var vi aldrig så involverade i varandra. Vi skildes åt och sen dess har varken jag, Emma eller Sara träffat honom. Men ibland tycker jag mig se honom stå och sälja Situation Stockholm. Men det är nog bara inbillning, för hans bror brukade sälja Situation Stockholm så jag blandar nog ihop dem.

År 2000 träffade jag Åke, och resten vet ni!! Nu är jag lycklig och har ett underbart liv!

Detta var allt om mitt liv. Vissa saker finns det djupare förklaringar på, men det går jag inte in på nu. Har ni några frågor så kan ni kommentera. Jag svarar på allt! >När ni har läst detta kan ni nog förstå mig lite bättre! <3

/Lotten Eriksson





Kort inlägg! He,he

Hej alla superfina läsare! På lördag kommer hela våran familj gå till Mc´donalds. Gud vad roligt. Mina vackra barn däremot är inte lika förtjusta, dem tjatar om fetma och att bli tjocka! Fruktansvärt om jag får tycka till.

Men nu till... Jag har hittat världens bästa låt på youtube, om ni vet vad det är ;) Gå in på Povel Ramel Naturbarn :)

/ Den fina bloggaren Lotten Eriksson


Planer

Hej alla som är så söta och läser min blogg. Blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på er!
Jag och Åke har pratat mycket nu och kommit fram till att låta det förflutna vara det förflutna och låta framtiden bli vårt nu. Vi ska glömma allt gammalt groll och ägna oss åt varandra, och jag måste säga att jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på vilka fina dagar som stundar!

Jag har nu på morgonen suttit och kollat på bilder från när vi var på Kanarieöarna och jag längtar så tills vi kan åka bort igen. Jag har också kollat på bilder från när vi var och åkte skidor. Fina dagar! Sen kollade jag lite på biljetter, både till min och Åkes week-end och till någon resa tillsammans med barnen och Åke. En fin tanke jag har är att jag ska åka bort med bara barnen någon gång, så jag tänker lite på sånt också. 

Detta är vad jag skulle vilja göra, och som jag tror vi kan ha råd med:

Att jag och Åke kan åka till London på en week-end tillsammans i vår.

Att jag, Åke och barnen kan åka tillsammans och hyra en stuga på Gotland i sommar.

Att jag och barnen tillsammans kan åka på kryssning till Riga.

Fast nu kom jag på den ultimata drömmen!! Att jag, Åke, barnen, min bästa väninna Karen, hennes barn (som är i Emmas och Saras ålder) och hennes man kan åka tillsammans på en kryssning i Västindien!! Det vore min ultimata dröm!! Denna dröm måste uppfyllas!! Karen är min bästa väninna och Åkes man och hennes man är mycket bra vänner och Sara och Emma har lekt med hennes barn sen barnsben och de känner varandra som nära vänner. Jag ska genast gå och prata med Åke och höra vad han tänker och sen ringa Karen och tala om det med henne. Ack och ve vad mycket pengar som kommer gå åt i är, jag vet knappast om vi har råd. Men det ska gå, vi har ju några små besparingar som åtminstone borde ha möjlighet att täcka Gotland och Riga. Med lite hårt arbete och ostkanter till frukost så skall det funka!

Mvh Lotten Eriksson

Ingen bloggpaus!

Bloggpaus

Nej, bloggpausen är slut! Jag klarar inte av att inte få blogga. Från och med nu så ska jag blogga så mycket jag vill, men bara på mina villkor! Jag är tillbaka!

Mitt och Åkes förhållande (som fått sig en liten törn p.g.a. en före detta vän som tog sig friheten att nämna lite saker från mitt förflutna som jag inte är stolt över. Åke visste såklart om det, men hon framställde det hela i en så fruktansvärt dålig dager, vilket jag faktiskt inte tycker är hennes sak. Men ja, ja, alla gör ju saker på fyllan men jag kommer troligen aldrig förlåta henne. Tråkigt att bli av med en vän sådär, men jag har fler vänner!) och nu måste vi bygga upp det hela igen! Vi ska tillsammans gå till en terapeut och sen ska vi åka på en week-end tillsammans så fort vi får råd. Det kommer nog stadga upp det hela igen! Annars tar vi gärna emot stöd och tips!

Jag, Åke, Emma och Sara planerar också att åka till Åkes mamma och hälsa på första helgen i februari. Hon bor i Norrtälje och vi bor i Stockholm. Barnen ser förhoppningsvis mer fram emot det när tiden lider, nu säger Emma att hon hellre vill vara hemma med sina kompisar. Hon säger att hon vill sova hos Hampus, men jag tycker inte det är passande. I så fall får hon sova hos en flicka som heter Simone som är en redig flicka och som Emma var kompis med i lågstadiet, men då ropar hon "nej, nej, nej! vi är inte kompisar längre, hon är supertöntig och tråkig!" Vad hon kan få för sig. Simones mamma är en av de redigaste personerna jag träffat, och jag råkar veta att hon gör jättegoda koldolmar. Sara vill nu inte heller följa med, hon apar efter sin syster, men de ska med båda två. Om Simone inte dög så är det enda alternativet!

Nu ska jag snart sätta mig och sticka ett par sockor till mitt brorsbarn Alva! 

Bloggpaus!

Mitt och Åkes förhållande har varit en stöttepelare för mig under en så lång tid. Han är mitt allt, min andra hälft, den jag kan stötta mig mot i alla väder. Men rykten och struntprat har nu kommit i vägen för oss. Vi vet inte hur vi ska klara oss igenom detta blåsväder på andra vägar än sanningens. Vi måste helt enkelt prioritera, och i det här fallet är familjen det viktigaste. Bloggen finns det helt enkelt inte tid för. Jag vet inte hur jag ska säga det här, men jag måste tyvär ta en bloggpaus. Det känns hårt, bloggen har blivit en stor del av mitt liv, men jag måste. Jag kan inte båda ta hand om mitt och Åkes förhållande och underhålla alla er. Ni kommer hitta andra bloggar med intressanta historier att läsa.

Detta gör ont, det påminner om tidigare farväl i mitt liv, men jag vet ingen annan utväg!

Mvh. Lotten Eriksson <3

P.S. Ni kan alltid lägga till mig på Facebook och fortsätta föjla mig där! "Lotten Eriksson" D.S.

Oj, oj, oj vad kul de har!

Rooooooompaaaa! Så ropade just Emma till Sara när Sara böjde sig ner för att ta upp en penna i köket och man såg halva rumpskåran! Sara hade på sig ett par tajta mjukisar, så det var därför. Ha, ha, ha så skojiga barn jag har! :) Men nu skriker de på mig att jag inte får skriva det här, ha, ha, men det bryr jag mig inte om, lite pinsam mamma måste man ju få vara!

Julen firades i Sälen på skidor hos en vän. Mycket mysigt, jag är ett riktigt fan av skidåkning, men mer på längden än på breddan höll jag på att skriva, ha, ha, jag menar ju på höjden såklart!

Ikväll är det mina kära barn som ska laga middagen och sen ska vi titta på ett inspelat avsnitt av Desperata hemmafruar, eller desperat houswifes som barnen säger. Åke är faktiskt ett stort fan av den serien, tro det eller ej! Och igår såg jag honom titta på Paradis hotell eller vad det hette tillsammans med Emma och Emmas kompis Hampus. Han undrade vad det var och satte sig tillsammans med dem i sängen i Emmas rum och tittade. Så gulligt! Emma var lite sur senare, men det kan ju vara lingonveckan.

Imorgon händer något spännande! Vi ska hela familjen till Kungliga svenska slottet på en guidad tur i livrustkammaren. Jag och Åke och barnen har haft det som en tradition att gå dit 4-5 gånger om året, sen Emma var fyra. Hela familjen tycker det är så roligt, men Emma och Sara var lite tvära den här gången, de sa att vi ju var där i mitten av december. Men vad spelar det för roll sa jag och Åke och lovade dem var sitt Happy Meal på McDonalds om de följde med, fast det verkade inte bita. Kanske får muta med en glass också?

Ha en god fortsättning så hörs vi i framtiden!

Mvh Lotten


Välkommen till min nya blogg!

Jag heter Lotten Eriksson. Jag är 44 år och jag bor med min man Åke och mina barn Emma och Sara. Visst har dem vacka namn? Lika vackra som dem är! Underbara tjejer helt enkelt!
Åke är inte barnens far, men så gott som! De älskar varandra, och ibland glömmer jag nästan att de inte har några blodsband. Sara och Åke är så lika, jag förstår inte hur slumpen kunde göra dem så lika. Emma är mer lik mig, så ofta tror folk att Åke är barnens far! Jag tycker det är så fint!

Jag kommer blogga så mycket som jag kan! vi ses!


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0